Taylor!

Okej,

sporadiska inlägg är min grej.

Idag har jag:

Uppdaterat mitt CV         - jobb i sommar känns ju som en bra idé

Joggat                               - ja herregud, har jag nämnt att jag blivit personlighetsförändrad sen sist?

Pluggat                             - nästan iaf, men det är ju tanken som räknas

Kokat ägg                         - protein är bra

Laddat ner Thin Lizzy     - Skulle pirate bay-domen falla idag eller?

Duschat                            - fräscht.

Läst Killing                      - skön bok om rockstjärnor som dött för att leva för evigt, typ. Läsvärd. Kul med musikreferenser
yourself to live                 man är med på.

Hmmm

Jag har inte skrivit i bloggen på... hur länge?!

Kul att se att jag har 3 unika (viktigt) besökare om dagen trots detta, känns fint. Hej Katta och Sophie! 8) ... vem den tredje är? ...kanske spöket laban som öppnar mina balkongdörrar om nätterna och står och tittar på mig när jag sover. Men det är ju jävligt lugnt. OK.

Alltså, det har ju hänt SJUKT mycket sen jag skrev senast. Jag har rest världen runt, åkt på kryssning med Arne "the man" Weise, jag har lagat mat åt 100 personer, jag har sjungit live inför kungaparet och jag har ändrat stil helt.

Stilförändringen  är nästan det mest intressanta. Jag var inne en sväng på ni vet den här fräscha R'n'B stilen ett tag. Verkligen Rihanna möter Alicia Keys fast lite ljusare liksom. Jävligt fräscht. Mycket guld och typ urringade små topar och så... ja, och små flätor på huvudet. Ett tag stod det t.o.m. LT (tänk det med gangsta-uttal) i små snirkliga flätor i bakhuvudet, sjukt nice!

Men sen gick jag upp i vikt, och självinsikt som man har kändes inte de tighta små kläderna riktigt lika nice längre. Jag menar man måste ju ha en gräns vid låt oss säga 5 unika (viktigt) bilringar. Det blir TOO much annars asso.
Så då tänkte jag att nu är det minsann dags för en förändring. Förändring är ju kul liksom. Så samtidigt som Obama blev the president of the united states bytte jag riktning radikalt och blev jättepretto. Tänk koftor och stora intellektuella bågar för hela slanten.
Men sen lyckades jag inte hela vägen, och det finns ju inget VÄRRE än misslyckade pretton. Oh my god, alltså.

Så då jobbade jag ett tag på att hitta "the real me", amen ni vet. Åkte till en stuga själv i en månad och bara tänkte. Gick runt en vecka med en påse på huvudet för att se hur folk uppfattade mig när de inte såg mig och sådär. The usual ni vet.

Detta i sin tur ledde till att jag insåg att jag älskar dansbandsmusik och Gyllene Tider. Gessle är ju verkligen en godbit! ...och Mange Carlsson! "Jag kommer inte hem ikväll" är ju typ the national anthem. Ja och så lärde jag mig att spela Bach, ni vet DU Du du-låten, när det låter som att någon knackar argt på en dörr... iaf den lärde jag mig spela med näsan. Så nu är det så många som vill att jag spelar den låten att näsan blivit helt platt. Tycker att det framhäver mitt afro-ursprung så bra!

Vilket osökt leder oss tillbaka till Usher och R'n'B och början av den här texten.

KTH äter upp mitt liv, ses om 3 månader kanske.

Kärlek till alla!

Jag sitter själv i receptionen idag igen. Jag gjorde det i fredags mellan 08:00-15:30 och då kom Adecco hit med lunch eftersom jag inte har någon möjlighet till rast. Eller att typ gå på toaletten eller så. Men idag hann dem inte åka hit med mat. Så jag sitter 08:00-16:00 utan lunch eller kisspaus. Eller okej, jag kastade i mig lite paj på 5 minuter när vd-sekreteraren var snäll och tog samtalen. Så jag överlever ju.
Men jag är lite irriterad, märks det?

..och så samtalen på det, herre gud. Är hela den svenska befolkning född med talfel och inkomptens vad det gäller att framföra ärenden?

"Ja hej jag skulle vilja ställa en liten fråga, eller ja så liten och liten är den väl kanske inte he he.. Det är alltså så att ja...."

Kom till saken, kom till saken!

Tänkte börja bli lite nyttig idag. Tänkte skippa dricka äckligt automatkaffe som fyller min kropp med gift och missfärgar mina tänder.

09:21 kunde jag inte stå emot längre, när den första sippen nådde tungspetsen gick en rysning av välbehag utan dess like genom hela min kropp.

Fuck, jag är beroende.

Jävla gamla människor med emfysem
Jävla snoriga småbarn
Jävla svettiga män på t-banan
Jävla hängtuttade kvinnor
Jävla snygga människor
Jävla semesterfirare
Jävla alla



Men japaner (och Alex Schulman som skrev om dem) gillar jag.

http://www.youtube.com/watch?v=Ll2kajMH2u0

Igår var en overkligt härlig dag. Sådär bra att redan dagen efter när man tänker tillbaka på den så kantas alla minnesbilder av luddigt, guldigt ljus.

Dagen började med (ja, om man bortser från ett omilt uppvaknande från dagen efter kvällen före... en dag till usch) att David och Katta plockade upp mig och Jossan i Gullis för gemensam färd ut till Danderyd och Davids barndomshem.

Jag önskar inte alls att jag växte upp i ett stort, vitt hus med tomt, takterrass och sjöutsikt. Nej.

Anyways, väl där installerade jag, Katta och Jossan oss på varsin solstol och bara stekte i solen. Svalkade oss med pärondricka emellanåt, och tog ett par lättsaltade sombreros på det. David roade sig med att tvätta och damsuga bilen (och fantiserade om oss flickor i små avslöjande bikinis lagom inskummade med bilshampoo, såklart).

När David slitit klart anslöt han sig till oss för ett parti kubb. Jag och David vann såklart. Sen skulle en omgång till spelas och då hamnade jag på samma lag som hans värdelösa flickvän så då tog segersviten slut. Inget går att skyllas på mig.. la la la...

Efter det var vi rätt svettiga hela bunten och beslutade oss för att bada i den vältempererade poolen. ...Ett par vitklädda servitörer kom förbi med färsk, uppskuren frukt på silverfat och ett par kristallglas fyllda med mousserande rosévin. Sedan tog de av sig kavajerna och visade sina solbrända, vältränade bringor och svalkade oss med stora, exotiska palmblad...

...eller kanske inte. Men badade gjorde vi i alla fall, och tog en massa eh... innovativa(?) bilder också. Kommer finnas på facebook inom kort.

Efter det gjorde vi en insats och plockade typ 5 liter hallon. Grymt goda! Och så hämtade vi Lilltaylor som fick vara med och leka dagen till ära.

Efter ytterligare bad packade alla fem in sig i bilen för att åka och köpa en grill i Upplands-Väsby. Den kvinnliga delen av gruppen råkade dock förirra sig till en skoaffär med rea, endast Lilltaylor lyckades motstå att köpa något. Mest för att hon hade pengarna i bilen, tror jag.

Sedan var det dags för mellanmål. På McDonalds såklart, denna gudagåva. Efter det åkte vi till Ica Glädjen där Davids kamrat jobbar. Så vi hade personal shopper, det var fint.

Hemfärd till stora staden igen. Jossan skulle på middag med far och bror sin så hon lämnade oss. Istället fick vi en Sophie, nyss hemkommen från Grekland.

Katta gjorde i ordning maten inför grillningen vi tänkte ha i Rålis sen. Vi var ju tvugna att inviga grillen. Jag, David, Lilltaylor och senare även Björn kollade på Batman Begins medan Sophie fixade sig inför kvällens äventyr.

Väl i Rålis blev vi ett ganska stort gäng när allt fler anslöts sig. Jossan kom tillbaka, Beccie kom med bestick och tallrikar (Katta, hur kunde du glömma att packa ner det?! haha), Martina, Mickis och Henrietta kom också och sällskapade med oss.

Vid niotiden åkte jag och syrran hem, men de andra stannade kvar sent in på kvällen kan jag tänka mig.

När jag kom hem upptäckte jag att min telefon var borta. PANIK.
Eftersom jag inte har någon hemtele blev det lite problematiskt. Jag plingade på hos alla grannar i korridoren för att få låna en mobil att ringa till dem i Rålis med men inte en enda öppnade. Tattigt hus, ingen grannsämja alls.
Till sist kom det en tjej och jag fick låna hennes telefon att ringa till Katta med. Tur att jag kunde hennes nummer iaf!

Telefonen var inte borta, utan låg säkert i Sophies väska, så jag bad Katta ta med den till jobbet idag så att jag kan åka förbi och plocka den på lunchen. Jag hoppas att hon kom ihåg det kl. 05:30 imorse!

Det känns både skönt, och lite naket, att vara utan telefon.

...men så är det ju ofta skönt när det är lite naket, he he

Kollade in en sväng på Statistiska Centralbyråns hemsida, just for fun.

Det finns 452 personer i Sverige som heter Taylor i efternamn. 452 av 9 000 000. Jag är ganska speciell, ändå. Tänk 452/9 000 000=5,02*10^-5=0,0000502% av befolkningen heter som jag, det är ganska lite!

Sen kollade jag upp hur många som heter Linn i förnamn, det var typ 12 000 någonting. Vilket osökt leder oss in på vad sannolikheten att någon heter Linn i förnamn och Taylor i efternamn är.

Men där tog det stopp, det enda jag kommer ihåg av sannolikhetsläran är att sannolikheten=P.

Slutsatsen av det här inlägget är:

1. Jag tänker lite för mycket på mig själv
2. Jag kommer köra rätt hårt på matten i höst
3. Jag behöver äta lunch nuuuu

Kopierar en kul grej från en annan blogg:

Så får du fram ditt "strippnamn":

Du tar namnet på ditt första husdjur och namnet på gatan där du växte upp ( minus gatan/väg/gränd).

Mitt skulle bli ....

Sassa St. Paul

...hur nöjd är inte jag med det?!

Hädanefter ska jag propsa på att alla kallar mig det, yes!

Yes!

Jag ska inte alls jobba i helgen, jag ska bara chilla och supa och det kommer bli sååå nice!

Efter jobbet ska jag susa hem och göra mig söt till oigenkännlighet, jag ska till och med raka benen! Seeeen ska jag möta Stoffe i Gullmars för en gemensam färd ut i de norra förorterna där vi ska tatta middag hemma hos henne. Citat "för det är alltid god mat på fredagar och då sparar vi pengar..." Pengar som frikostigt kommer spenderas på drinkar senare under kvällen.

Låter det bra eller bra?!

Lördagen kommer med största sannolikhet spenderas ute i Saltis i sällskap av "alla", enligt Adam som bjöd mig. Förhoppningsvis käkar jag ett par-tre kräftor, en bit penriche med vitlöksbonjour och dricker kopiösa mängder alkohol....  I like!

Söndagen slutar förhoppningsvis på F12 där Eric Prydz spelar, om jag nu tar mig dit... har ju en historia av misslyckande där aj.

Läste en blogg som heter Citykillen idag. Tror att den skrivs av någon medioker stureplan-wannabe, men den var ändå rätt roande.

Såhär skriver gossen:
"Jag vill förövrigt ligga, vilker jag nog kommer att få vänta på eftersom min dejt bor på annat håll under sommaren. Undrar om jag är otrogen om jag skulle smeka in den någon annanstans?"

Av någon anledning tilltalades jag av uttrycket att smeka in den, det låter så jävla bra.

Jag skulle nog behöva smeka in den, snarast!, annars kommer jag att bli knäpp...

Det är över nu. Jag har transformerats till den ultimata hjärndöda facebook-lovern.

Idag har jag gått igenom alla bilder på alla jag "känner" på facebook. Det tog ett par timmar, för jag har kommenterat hälften också.




Å ena sidan så får jag typ 100 spänn i timmen för att surfa,

å andra sidan ska jag gå och hänga mig nu.

Taskigt med uppdateringar på sistone, mina kära läsare (läs Sophie)

Vad har hänt då?
Inte mycket.

Har starkt etablerat mig som Robert Wells på Village, schysst att man gör ett bra intryck.

Mår lite halvrisigt, har typ ont i halsen.

Har kommit in på KTH på Design och produkframtagning-programmet, känns jävligt bra!

...nu ska jag jobba 22 dagar i sträck, fan vad ovärt.

GNÄLL

Såhär efter Roskilde har jag ett sjukt sällskapsbehov. Jag är som en kelig hundvalp, fast kanske inte riktigt lika söt.

Igår hade jag därför först en pizzadejt med KattDavo, och senare kom Hesvig och lekte lite. Sen tänkte jag åka hem, men åkte istället till Mariatorget för att möta upp med Adam som äntligen har kommit hem från Asien. Fast sen blev jag lite efterbliven och förstod inte var han var någonstans,... monteusparken yada yada någonting.

Och det var då det hände igen.  Jag virrade mig bort uppåt Skinnarviksberget till, och skymtade Münchenbryggeriet en bit bort. Då plötsligt högg det till i hjärtat och jag skickades tillbaka till en ljummen sommarkväll år 2006. Arctic monkeys spelade på Münchenbryggeriet  och jag, Katta och Sophie skulle grilla på berget och hoppas på att höra något av konserten. Och så skulle jag träffa Ludde förstås, min nyfunna kärlek från Hultsfred (och Norrköping bör tilläggas).

Han var i Sthlm, och efter konserten mötte jag honom utanför Hemköp där han hade köpt blaskiga 3,5or. Sedan promenerade vi tillsammans samma väg som jag gick nu. Och jag minns det så väl, det är som jag är där igen och känner alla nya och spännande känslor som jag kände då.

Meeeeen sen så barkade ju allt åt skogen iaf, i vanlig ordning, och nu sitter jag här ensam och cynisk och jag har inte ens 18 katter som håller mig sällskap.

Men den är fin ändå, den där lite vemodiga känslan jag får ibland.

Att leka med alla skojiga apparater på kontoren straffar sig i längden. Big time. Skulle flasha och skumma lite mjölk  till min latte, men sen fick ångpipen spel och mjölken började typ koka och jag fick panik och sen ångkokade jag min tumme.
Så nu har jag bara nio fingrar, precis som jag vill ha det.

Och inte en jävla person har försökt nå mig på förmiddagen, bajs.

...eller möjligen en hjärtinfarkt el. två kommer jag få om jag inte varvar ner nu.  Jag har varit som en duracellkanin hela veckan, helt hypad och det har inte gått att höra ett ord av vad jag säger för jag pratar så snabbt att det bara smattrar.

detgårinteattumgåsmedmigförjagärheltloco
ochjagkaninteståstillfördetbaraspritterihela
kroppenpåmigochjagfårdampvarannansekund
ochkannånbaragemiglugnande?!

Det är min tidiga dag idag, varför fick inte jag gå på den tidiga lunchen?!
...detta är mycket oroande.

För ett tag sedan satt jag på ett krångligt ställe med ungefär en triljon olika telefontider, och ytterligare ett par tusen förordningar om vem skulle ta vilket samtal från den och den personen. Det var med andra ord som en jävla labyrint att få fram kunderna till rätt person, de kunde bara släppas igenom om de sa det magiska ordet och då blev det som sesam öppna dig och alla levde lyckliga i alla sina dagar.
Olyckligt nog var det väldigt få som sa det magiska ordet, och därav ett stort missnöje som naturligtvis togs ut på dörrvakten, a.k.a.  Linn Taylor.
En dag ringde det en mycket myndig man som inte hade ett enda magiskt ord på fickan, det hela urartade till, ja vad som nästan, måste liknas vid ett gräl även om tonen var förhållandevis artig. När måttet var rågat för den myndige mannen förolämpade han mig med att fråga något i stil med om jag någonsin funderat på att jobba som byråkrat på en polisiär myndighet. Mitt svar på det blev tyvärr:
-Du är dum!  

Sen kokade jag av ilska, och av frustration över att min annars så väl upphållna fasad rämnade med att jag uttryckte mig på samma sätt som en femåring...

"Byråkrati är den struktur och uppsättning regler som skapats för att styra en vanligen större organisation. En person som ingår i en byråkrati kan kallas byråkrat. I nedsättande bemärkelse betyder termen ämbetsmannavälde. Även om alla större organisationer har någon form av struktur som kan kallas byråkrati, används termen ofta i nedsättande bemärkelse om administrativa apparater som uppfattas som alltför omfattande eller ineffektiva."

Såhär i efterhand har jag kommit över det har med att han ansåg mig vara omständig och ineffektiv, för för guds skull så var det ju precis vad det där stället var, utan istället ser jag det positiva: Linn Taylor är obeveklig.

Jag bor ovanpå en pizzeria, men tro det eller ej äter jag nästan aldrig pizza. Jag äter enbart pizza när jag är extremt miserabel, typ väldigt bakfull eller sjuk. Detta inträffar knappt en gång i månaden. (Resten av tiden är jag fabulous.)

Som ni förstår är jag alltid rätt sjavig när jag handlar på min pizzeria, det är inte direkt någon babe som glider in.
Därför vill jag tillägna detta inlägg till pojkarna som arbetar Myran.

Alla gånger jag handlat där, med ett undantag, har jag kallats för damen, fått flirtiga blinkningar och extra pålägg. En gång kom jag till och med dit efter stängning och då satte dem på pizzaugnen igen, bara för min skull! När man ska gå hem med maten gastar dem alltid trevlig kväll och smaklig måltid och kom hit igen och så vidare och såvidare så att det nästan susar om öronen. Enda gången detta inte inträffade var när jag kom dit i sällskap av en man, då möttes jag av äcklig pizza och tjuriga servitörer. Ett bevis för hur mycket de älskar mig.

En eloge till Myrans pizzeria för att de alltid behandlar mig som om jag vore gjord av guld!

Jag har nyligen gått ur Svenska kyrkan. Det tog sin lilla tid, eftersom den blanketten inte finns att ladda ner på Svenska kyrkans hemsida, och det krävdes ett par ilskna mail fram och tillbaka. Slutligen skrevs papper under och beräftelsen kom.

Jag är nu troslös. (hahahaha hej barnslig)

Men, gräset är ju alltid grönare på andra sidan, och nu lagom till mitt utträde har jag förälskat mig i en kyrka. Jag, som förövrigt varit totalt ointresserad av giftermål tidigare, måste få gifta mig i den kyrkan! Jag kan inte sluta tänka på hur vackert det skulle vara att skrida fram i gången med en böljande sidenklänning och alla beundrande blickar.....

Anyways, måste hitta en man först. En man som är med i Svenska kyrkan, så tyvärr måste jag säga bye bye till alla judar, muslimer, buddhister och andra troslösa män!

Oscarskyrkan, en dröm med tinnar och torn: