Igår, när jag var 17 år och kär
Såhär efter Roskilde har jag ett sjukt sällskapsbehov. Jag är som en kelig hundvalp, fast kanske inte riktigt lika söt.
Igår hade jag därför först en pizzadejt med KattDavo, och senare kom Hesvig och lekte lite. Sen tänkte jag åka hem, men åkte istället till Mariatorget för att möta upp med Adam som äntligen har kommit hem från Asien. Fast sen blev jag lite efterbliven och förstod inte var han var någonstans,... monteusparken yada yada någonting.
Och det var då det hände igen. Jag virrade mig bort uppåt Skinnarviksberget till, och skymtade Münchenbryggeriet en bit bort. Då plötsligt högg det till i hjärtat och jag skickades tillbaka till en ljummen sommarkväll år 2006. Arctic monkeys spelade på Münchenbryggeriet och jag, Katta och Sophie skulle grilla på berget och hoppas på att höra något av konserten. Och så skulle jag träffa Ludde förstås, min nyfunna kärlek från Hultsfred (och Norrköping bör tilläggas).
Han var i Sthlm, och efter konserten mötte jag honom utanför Hemköp där han hade köpt blaskiga 3,5or. Sedan promenerade vi tillsammans samma väg som jag gick nu. Och jag minns det så väl, det är som jag är där igen och känner alla nya och spännande känslor som jag kände då.
Meeeeen sen så barkade ju allt åt skogen iaf, i vanlig ordning, och nu sitter jag här ensam och cynisk och jag har inte ens 18 katter som håller mig sällskap.
Men den är fin ändå, den där lite vemodiga känslan jag får ibland.
Igår hade jag därför först en pizzadejt med KattDavo, och senare kom Hesvig och lekte lite. Sen tänkte jag åka hem, men åkte istället till Mariatorget för att möta upp med Adam som äntligen har kommit hem från Asien. Fast sen blev jag lite efterbliven och förstod inte var han var någonstans,... monteusparken yada yada någonting.
Och det var då det hände igen. Jag virrade mig bort uppåt Skinnarviksberget till, och skymtade Münchenbryggeriet en bit bort. Då plötsligt högg det till i hjärtat och jag skickades tillbaka till en ljummen sommarkväll år 2006. Arctic monkeys spelade på Münchenbryggeriet och jag, Katta och Sophie skulle grilla på berget och hoppas på att höra något av konserten. Och så skulle jag träffa Ludde förstås, min nyfunna kärlek från Hultsfred (och Norrköping bör tilläggas).
Han var i Sthlm, och efter konserten mötte jag honom utanför Hemköp där han hade köpt blaskiga 3,5or. Sedan promenerade vi tillsammans samma väg som jag gick nu. Och jag minns det så väl, det är som jag är där igen och känner alla nya och spännande känslor som jag kände då.
Meeeeen sen så barkade ju allt åt skogen iaf, i vanlig ordning, och nu sitter jag här ensam och cynisk och jag har inte ens 18 katter som håller mig sällskap.
Men den är fin ändå, den där lite vemodiga känslan jag får ibland.
Kommentarer
Trackback
