fröken populär
Hmmm
Jag har inte skrivit i bloggen på... hur länge?!
Kul att se att jag har 3 unika (viktigt) besökare om dagen trots detta, känns fint. Hej Katta och Sophie! 8) ... vem den tredje är? ...kanske spöket laban som öppnar mina balkongdörrar om nätterna och står och tittar på mig när jag sover. Men det är ju jävligt lugnt. OK.
Alltså, det har ju hänt SJUKT mycket sen jag skrev senast. Jag har rest världen runt, åkt på kryssning med Arne "the man" Weise, jag har lagat mat åt 100 personer, jag har sjungit live inför kungaparet och jag har ändrat stil helt.
Stilförändringen är nästan det mest intressanta. Jag var inne en sväng på ni vet den här fräscha R'n'B stilen ett tag. Verkligen Rihanna möter Alicia Keys fast lite ljusare liksom. Jävligt fräscht. Mycket guld och typ urringade små topar och så... ja, och små flätor på huvudet. Ett tag stod det t.o.m. LT (tänk det med gangsta-uttal) i små snirkliga flätor i bakhuvudet, sjukt nice!
Men sen gick jag upp i vikt, och självinsikt som man har kändes inte de tighta små kläderna riktigt lika nice längre. Jag menar man måste ju ha en gräns vid låt oss säga 5 unika (viktigt) bilringar. Det blir TOO much annars asso.
Så då tänkte jag att nu är det minsann dags för en förändring. Förändring är ju kul liksom. Så samtidigt som Obama blev the president of the united states bytte jag riktning radikalt och blev jättepretto. Tänk koftor och stora intellektuella bågar för hela slanten.
Men sen lyckades jag inte hela vägen, och det finns ju inget VÄRRE än misslyckade pretton. Oh my god, alltså.
Så då jobbade jag ett tag på att hitta "the real me", amen ni vet. Åkte till en stuga själv i en månad och bara tänkte. Gick runt en vecka med en påse på huvudet för att se hur folk uppfattade mig när de inte såg mig och sådär. The usual ni vet.
Detta i sin tur ledde till att jag insåg att jag älskar dansbandsmusik och Gyllene Tider. Gessle är ju verkligen en godbit! ...och Mange Carlsson! "Jag kommer inte hem ikväll" är ju typ the national anthem. Ja och så lärde jag mig att spela Bach, ni vet DU Du du-låten, när det låter som att någon knackar argt på en dörr... iaf den lärde jag mig spela med näsan. Så nu är det så många som vill att jag spelar den låten att näsan blivit helt platt. Tycker att det framhäver mitt afro-ursprung så bra!
Vilket osökt leder oss tillbaka till Usher och R'n'B och början av den här texten.
KTH äter upp mitt liv, ses om 3 månader kanske.
Kärlek till alla!
Jag har inte skrivit i bloggen på... hur länge?!
Kul att se att jag har 3 unika (viktigt) besökare om dagen trots detta, känns fint. Hej Katta och Sophie! 8) ... vem den tredje är? ...kanske spöket laban som öppnar mina balkongdörrar om nätterna och står och tittar på mig när jag sover. Men det är ju jävligt lugnt. OK.
Alltså, det har ju hänt SJUKT mycket sen jag skrev senast. Jag har rest världen runt, åkt på kryssning med Arne "the man" Weise, jag har lagat mat åt 100 personer, jag har sjungit live inför kungaparet och jag har ändrat stil helt.
Stilförändringen är nästan det mest intressanta. Jag var inne en sväng på ni vet den här fräscha R'n'B stilen ett tag. Verkligen Rihanna möter Alicia Keys fast lite ljusare liksom. Jävligt fräscht. Mycket guld och typ urringade små topar och så... ja, och små flätor på huvudet. Ett tag stod det t.o.m. LT (tänk det med gangsta-uttal) i små snirkliga flätor i bakhuvudet, sjukt nice!
Men sen gick jag upp i vikt, och självinsikt som man har kändes inte de tighta små kläderna riktigt lika nice längre. Jag menar man måste ju ha en gräns vid låt oss säga 5 unika (viktigt) bilringar. Det blir TOO much annars asso.
Så då tänkte jag att nu är det minsann dags för en förändring. Förändring är ju kul liksom. Så samtidigt som Obama blev the president of the united states bytte jag riktning radikalt och blev jättepretto. Tänk koftor och stora intellektuella bågar för hela slanten.
Men sen lyckades jag inte hela vägen, och det finns ju inget VÄRRE än misslyckade pretton. Oh my god, alltså.
Så då jobbade jag ett tag på att hitta "the real me", amen ni vet. Åkte till en stuga själv i en månad och bara tänkte. Gick runt en vecka med en påse på huvudet för att se hur folk uppfattade mig när de inte såg mig och sådär. The usual ni vet.
Detta i sin tur ledde till att jag insåg att jag älskar dansbandsmusik och Gyllene Tider. Gessle är ju verkligen en godbit! ...och Mange Carlsson! "Jag kommer inte hem ikväll" är ju typ the national anthem. Ja och så lärde jag mig att spela Bach, ni vet DU Du du-låten, när det låter som att någon knackar argt på en dörr... iaf den lärde jag mig spela med näsan. Så nu är det så många som vill att jag spelar den låten att näsan blivit helt platt. Tycker att det framhäver mitt afro-ursprung så bra!
Vilket osökt leder oss tillbaka till Usher och R'n'B och början av den här texten.
KTH äter upp mitt liv, ses om 3 månader kanske.
Kärlek till alla!
Kommentarer
Trackback
